Onshis bebisar!
31 mars



Så kom även Onshis bebisar! Onshi har underbart nog mått 100% bra under hela sin långa dräktighet; alltid varit sugen på mat och alltid varit pigg och glad! Så på dygn 67, under förmiddagen, fick hon sin belöning - sina älskade bebisar! Utfallet blev tre hanar och en hona, men tyvärr var honan och en av hanarna döda vid födseln. Två supersöta killar finns kvar och ni kan tro att de blir bortskämda med mycket mjölk och omsorg! Måste vara oerhört skönt att slippa kriga om matbaren och i princip få maten serverad ständigt och jämt! Det blir minsann två bortskämda killar detta :) Namntemat denna gång är Calendula, vilket är det latinska namnet för ringblommesläktet. Båda killarna har blivit döpta efter olika sorter av Calendula officinalis; Sunset Buff och Solar Flashback. Kan som blivande Trädgårdsarkitekt för övrigt rekommendera båda dessa vackra sorter! ;)   

Nya bilder på Chilli
19 mars



Äntligen har Chilli (aka Honungsbjörnen) fått nya presentationsbilder. Chilli är den lilla killen som med tiden har blivit en rejäl påg, med något mörkare gul nyans än vad som kanske är önskvärt, men som är vacker som få och sticker ut i mängden med sin karaktäristiska sopranröst. Chilli var pappa till sjulingarna som tyvärr inte fick stanna kvar på jorden, men förhoppningsvis blir det fler Chilli-bebisar (om än inte sju i varje kull, tack) redan senare i vår. Ser fram emot det! 

Pigga bebisar, starka honor och en hane som inte får till det
16 mars

Okimis bebisar växer och frodas under sin supermammas beskydd. De lite äldre bebisarna Honey Bunch och Sweet Cakes, som har slutat dia vid det här laget, är superfascinerade över att det finns marsvin som är mindre än dem i flocken. De blir fina leksystrar till småttingarna så småningom!

Både Gemma och Okimi har återhämtat sig jättefint och ser ut att må bra igen. Jag slutade med stödmatningen redan i fredags, samtidigt som Gemma fick flytta tillbaka till flocken igen. Att få kompisarna tillbaka gjorde att hon slutligen började äta hö på egen hand igen och lättnaden är enorm! Helt fantastiskt skönt!

Imorse upptäckte jag att Fleur brunstade, vilket betyder att hon trots nio veckor tillsammans med Galileo inte har blivit dräktig ännu. Efter att ha sett Galileos dåliga teknik kan jag förstå varför och jag tror tyvärr inte att han lyckades denna gången heller, varför Fleur fick träffa en annan hane jag har haft i åtanke ett tag. Därmed tror jag tyvärr inte heller att det blir några bebisar efter honom och Goobaa (som han också har gått med). Goobaa kommer inte paras igen eftersom hon nu börjar bli "för gammal" och sommaren står för dörren. Mina californiaplaner grusades med andra ord, men vi får ta nya tag igen i höst!

Okimi har fått tre bebisar!
11 mars



Så fick Okimi äntligen sina efterlängtade bebisar! Även Okimi har jag stödmatat under en tid, men till skillnad från Gemma har hon mått okej på det stora hela och ätit en del själv också. Okimi är verkligen en supermamma som helst inte lämnar sina bebisar alls och riktigt trycker in de små under magen för att de ska dia.

Gemma förlorade sin kull
6 mars

Gemma kunde inte längre bära på sin kull med sin dåliga hälsa. Det visade sig att hon bar på hela sju bebisar, som ju givetvis var väldigt små och svaga vid födseln. Fyra kom till världen utan att andas och tre var med oss under några timmar vardera innan de följde efter sina syskon. Gemma mår fortfarande inte bra, så självklart fortsätter vi att ge allt för att hon ska klara sig och i förlängningen återhämta sig. Jag behöver nog inte berätta hur sorgligt och jobbigt detta är. Usch.

Dräktiga honor som inte mår bra
4 mars



Tyvärr började högdräktiga Gemma visa tecken på att allt inte stod rätt till för lite mer än en vecka sedan, då hade hon fortfarande 12-14 dagar kvar av dräktigheten. Inga lysande förutsättningar alltså. Jag har matat henne sedan dess (ja, det kan vara precis så där kladdigt när man behöver tvångs- och ibland stödmata ett marsvin - gröten på bild är dock inte det jag matar henne med) och än är det nästan uteslutande allt som Gemma får i sig... Det är hjärtekrossande. Bebisarna lever fortfarande i magen, men det föreligger fortfarande en risk att hon utvecklar toxicos (detta skulle man kunna säga är förstadiet till det), att hon föder för tidigt och/eller att bebisarna föds små och svaga. Ytterligare en trolig risk om bebisarna trots allt föds levande är att jag kommer behöva handmata ungarna och prognosen är allmänt osäker just nu.

För några dagar sedan började även Okimi visa tecken på minskat födointag, så från och med då har jag även behövt mata henne. Även hennes bebisar lever i magen och sparkar med starka sparkar. I skrivande stund känns det trots allt hoppfullt eftersom ingen av tjejerna ännu har utvecklad toxicos. Man måste försöka se det positiva i det sorgliga och göra sitt bästa.

Årets första kull!
10 februari



Årets allra första kull har sett dagens ljus! Vilhelmina fick inte mindre än två fina flickor i fredags! Eftersom kullarna numera kommer födas i vårt nya hus har jag bestämt mig för att även uppdatera mina uråldriga kullteman och introducera nya. Alla kullar kommer att döpas efter kategorier från A-Ö och eftersom det är februari och Alla hjärtans dag är i antågande fick den första kullen bli Affektionskullen. Vi säger välkommen till Honey Bunch och Sweet Cakes!