Juni blev mot slutet en ganska varm månad på sina håll! Lyckligtvis har marsvinen haft det lagom varmt i sina burar, mest tack vare att vi har AC installerad och den gör ju sitt.

Mycket sorg, men även lite glädje
Månaden präglades i övrigt av mycket sorg och tråkigheter. Tre underbara, fina, goa och helt fantastiska mammor lämnade oss med sina bebisar i magen. De mådde bra ända till slutet, men så över en natt blev de dåliga, en efter en. Jag försökte få rätt på dem men lyckades inte. Det går inte nog att beskriva skulden man känner när en hona en själv har valt ska få bebisar inte klarar det. Det är liksom jag som har gjort att situationen har uppstått. Mitt fel. Det är tungt. Det är ju självklart inte alls det man hoppas på när man tar det där beslutet... Sov gott mina vackra flickor.

Tack och lov kom även en kull som representerar all planering och all noggrann omsorg. Finaste Anna hade en helt perfekt dräktighet och födde fyra friska och välnärda bebisar, till synes utan några problem. Dessa fyra bebisar är jag så otroligt lycklig över! De skuttar, gör bakut-språng, tampas med alldeles för långa grässtrån, upptäcker nya omgivningar, lär sig tigga mat, lär sig att människohänder inte är farliga och skuttar ännu mer. De är ljuvliga och så fulla med liv och glädje! Jag lovar, jag står ibland och gråter när jag beundrar dem. Denna gången av tacksamhet, lättnad och kärlek.   

Satinsjukan
För några år sedan fick jag till min stora förvåning och förfäran en satinflicka i en av mina kullar. Självklart fick hon stanna kvar hos mig så att jag skulle kunna hålla koll på henne. I två och ett halvt år fick hon vara precis som alla andra grisar, sedan kunde jag se små diffusa förändringar i hennes rörelsemönster och det var dags att boka en veterinärtid. På röntgenbilderna kunde man konstatera att satinsjukan mycket riktigt kommit till sist och Chili fick somna in. Vila nu i frid underbara Chili, det är oerhört tomt utan dig.

SM
Det allra sista som hände i juni var SM som i år avhölls i Bollerup. Det blev en varm helg, men mina imponerande grisar tog det hela med ro. De var duktiga på att både äta och dricka. Twisk körde några oooi-oooi emellanåt så att öronen fladdrade och Akilles & Niklas njöt av att bli matad med diverse gott stup i kvarten. Ophelia var lite mer tveksam, men det visade sig att hon bara behövde lite mer tid än de andra. Det gick väldigt bra för mina sötnosar! Niklas och Ophelia blev Svenska champions, Ophelia blev även SV-19, Akilles fick cert och vann sin klass och Twisk fick cert och blev till sist även BIR J och där med SjrV-19! Hade aldrig i livet förväntat mig så fina resultat! Superkul! 

Med oss följde även en söt, liten svart kille som heter Sockergrynets Neverstop. Han är både fox- och chokladbärare och ska ingå i choklad fox-projektet. Välkommen lilla Never!