aktuellt

Senaste nytt direkt från marsvinsuppfödningen.

Inga rödtottar ännu...

2016-11-24 13:03 | 2 kommentarer

flygamage

flygamage2

Tur att vi redan har så många goa bebisar att pussa på i väntan på de röda 


Agnes tre små grisar

2016-11-18 11:48 | 4 kommentarer

Ännu en lyckad kull!    Under natten till lördagen fick Agnes tre fina små bebisar, två honor och en hane!

agneskull
Fr.v. Alva, Áila & Arkki

alva
Saphira's Alva av Silverklo

aila
Saphira's Áila av Silverklo

arkki
Saphira's Arkki av Silverklo


Ett litet rött orosmoln

2016-11-14 12:01 | 2 kommentarer

Två kvällar/nätter i rad har det chirpats* hemma hos oss. Fröken Flyga närmar sig "due date" med stormsteg och jag tror att hon tycker att det känns lite läskigt och obehagligt. Nu är det ju inte så att hon chirpar hela natten, då hade jag definitivt varit ett nervvrak just nu, men vid 1-2 korta tillfällen. Jag oroar mig lite ändå, för det brukar dessvärre inte vara ett gott tecken. Jag hoppas att hon känner sig på topp resten av tiden i alla fall, det ser nämligen så ut. Hon har god aptit, är nyfiken på allt som händer omkring henne och hänger förtroligt med kompisarna. Eskil är fantastiskt duktig på att finnas där och att stötta. Han är verkligen något alldeles extra. Kort och gott är det bara att vänta och se, jag hoppas att bebisarna kommer när de ska komma och att både de och fina mamman mår bra.   

*Chirping är ett läte som närmast låter som skarpt fågelkvitter och går ej att misstas för de vanliga ljuden som marsvin gör.  


Lilla Q's lakritstroll

2016-11-10 13:56 | 2 kommentarer

Igår, efter att världen skakats om efter Trump-segern, blev dagen genast bättre när jag upptäckte två små lakritstroll hos Lilla Q. Någon gång under natten hade hon blivit mamma och eftersom det knappt gick att se några spår av födseln och ungarna var helt torra och friska, verkar allt ha gått hur bra som helst. Vilken lättnad! Q är en omsorgsfull och naturligt god mor, det verkar helt enkelt som att allt kommer att gå fortsatt bra.   

Utfallet blev en hane och en hona, båda väldigt söta och nästintill identiska. Honan har något vitare mage. De var även väldigt lika i födelsevikten, hanen 124 gram stor och honan 117 gram. Som det ser ut nu, vid första känslan, kommer jag att spara honan. Hanen kommer i så fall att säljas, företrädesvis till någon som förutom att älska honom, vill ställa ut i ras och/eller pet. Han kommer bli en fin kille, om än med lite väl mycket teckning på tårna och runt nosen... 

lillaq_kull2

leksu leksu2
Saphira's Leksu av Silverklo

luka luka2
Saphira's Luka av Silverklo

Kategori: Bebisar

Bebisar om 1 vecka? Kaaaanske...

2016-11-03 11:49 | 0 kommentarer

tjockisar

Nu är det väl på tiden att det kommer en liten uppdatering här om hur det går med de väntade kullarna!? 

Ja, man kan väl säga så mycket som att det i alla fall går framåt... Väntan är alltid lång när man väntar på att marsvinsungar ska titta ut. Lilla Q, som jag tror blir den som kommer att få sina bebisar först, borde få sina om 1 - 1,5 vecka. Därfefter blir det nog Agnes och sedan Flyga. Det är ännu osäkert om Kiwa är dräktig, men i slutet på september tyckte jag mig se tecken på parning, vilket i så fall innebär decemberbebisar. Alla tjejer mår i alla fall bra, äter som de ska och är pigga och hungriga. 


Liuwa, 7 månader

2016-10-26 19:35 | 4 kommentarer

liuwa6


liuwa4


Juicys godistrio

2016-10-20 09:49 | 5 kommentarer

godisdjur

godisdjur2

När jag kom hem från jobbet igår, kom ingen fin Juicy fram till mig som hon brukar. Jag förstod direkt att något antingen var väldigt fel eller väldigt rätt. Av med ytterkläderna långt inne i hemmet, sedan full fokus på marsvinsburen. Juicy hade värkar, men det verkade gå trögt. Efter nästan tjugo minuter utan att något hände kunde jag inte längre stå och titta på, det var tydligt att Juicy blev allt tröttare och att något inte riktigt stämde. Tvättade snabbt och noggrant händerna och kände försiktigt efter. Efter en stund förstod jag att bebis kom med bakbenen först och därför bestämde jag mig för att hjälpa till att lirka ut bebisen när mamma krystade. För varje kryst kom bebisen ut allt längre och till slut gick det äntligen hela vägen! Välbehållen, frisk och underbar bebis och förmodligen en lättad mamma (och matte!!!). Juicy började genast tvätta och jag backade undan. Sambon kom hem och fick tillsammans med mig uppleva hur bebis två och bebis tre snabbt och smidigt kom till världen, så att deras mamma äntligen fick pussa på dem. Gåshud!

Det känns förskräckligt bra att jag kom hem just då och jag är så himla glad och lycklig över tillökningen. Jippi!    

Kategori: Bebisar

Nouka

2016-10-07 15:06 | 1 kommentarer

nouka2

nouka

Det här är Nouka. Nouka vill bara sitta stilla på luddkudden om en grön ärta är underst och det visas Mitt i naturen på tv.  


Välkomna!

2016-10-05 22:48 | 0 kommentarer

DSC_2020

DSC_2015

DSC_2011

DSC_2010

Detta är Beverly och Fritz, våra allra nyaste medlemmar i gänget. Fritz har blivit Leons nya kompis, sedan han flyttat ut från Gretchen och Beverly blir förhoppningsvis första calihonan som ska ingå i det vita cali-projektet.   


Eskil kastrerad

2016-10-04 20:02 | 0 kommentarer

Idag har käraste Eskil blivit kastrerad. Kastrationen har varit planerad sedan länge och efter alla bekymmer med hans oturliga halsböld, känns det lite jobbigt att utsätta honom för en operation när han äntligen mår bra, men han har varit bra länge nu och mest bara behövt äta upp sig. Vågen visade än ökning på nästan 200 gram sedan sist han var hos veterinären (då en sköterska och en veterinär tyckte att han hade "bra kropp" och jag själv ansåg att han var undernärd  ). För att vara extra tydlig: det är alltså en procentuell ökning med hela 25%! Jag som tycker han känns sund i kroppen nu, kan inte förstå hur någon kan ha tyckt det samma med 25% mindre hull på honom. Det är enormt mycket. Jag kan i alla fall bara konstatera att det är en otrolig skillnad på hans hållning och rörelser nu och då! Finaste Eskil är äntligen i sitt esse. 

I vilket fall som helst hämtade jag honom i eftermiddags och allt hade gått jättebra. Han hade blivit matad med Critical Care och bajsat, men var så klart lite trött. Nu ska han bara krya på sig ordentligt, så väntar snart ett härligt liv med brudar på heltid! 

image
Sötnosen i sin handduksprydda sjukbur för att hålla op-såret rent från spån. Redan igång med maten som synes!


Lördagens utställning

2016-10-04 09:15 | 0 kommentarer

Lördagens utställning avlöpte faktiskt otroligt smidigt och det blev en jättetrevlig dag i gott sällskap! Tack alla ni som kom! 

Mitt show team för dagen bestod av Malik, som genomförde sin andra utställning, Ice, som debuterade och numera rutinerade Ruby. Det var en dubbelutställning, vilket innebär att varje marsvin fick tävla i varje klass två gånger för olika domare och jag kan bara konstatera att domarna hade helt olika uppfattning i bedömningen av mina två rasdjur.

För den första domaren fick Ruby cert och en jättefin bedömning och bara minuter senare när hon visades för nästa domare, hade hennes päls helt plötsligt blivit lång och fet :'D... Liknande öde för Ice. Nåväl, med sitt cert och att hon även plockade ytterligare ett silverkort kan Ruby nu titulera sig Svensk champion, Svensk juniorvinnare 2016 och Guldpet! Hon är en stjärna inifrån och ut

Det gick även riktigt bra för Malik, dock var han för dagen ensam i sin åldersgrupp så det var ju inte så svårt för honom att vinna  ... Han knep två silverkort till (har nu plockat tre silverkort av tre möjliga!) och slutade även som BIS pet 3 i den ena utställningen! Så himla nöjd och stolt! 

Jag är även stolt över Ice, som skötte sig alldeles utmärkt i den nya miljön. Han behöver växa på sig lite till, men sedan blir han nog farlig... 

Nästa utställningen blir den 29 oktober, återigen i Landskrona. Det blir troligtvis samma gäng med tillägg av Liuwa och möjligtvis Remus som aldrig har fått en bedömning.  


Gretchen är dräktig!

2016-09-29 10:06 | 0 kommentarer

Då var äntligen min vackra Gretchen konstaterad dräktig! Klart att Leon fixade biffen, han har ju varit med förr!  Hon bor nu i stora flocken, som blivit så liten och tom sedan Puh, Engla och Lycka försvunnit. Flockens stomme... Det är enormt sorgligt faktiskt. Stackars Tyra (och kanske möjligtvis Vega) får stå för allt det kloka numera. Gretchen kommer åtminstone få sina små i en flock och det tycker jag känns bra.  

En hel del intresse har inströmmat för de väntade kullarna, vilket jag så klart tycker är jätteroligt! Framförallt är det honor som är av intresse, gärna mörkögda sådana, vilket nog tyvärr innebär att efterfrågan är större än vad som kommer bli tillgängligt. Men vi får väl se vad som gömmer sig i de fina mammamagarna! Hoppas bara att allt går bra nu då...  


Ice, ice baby

2016-09-28 12:33 | 3 kommentarer

ice6

ice4

På lördag gör han debut! 


Lycka har vandrat vidare

2016-09-25 19:51 | 0 kommentarer

Fina Lycka

Idag har jag jobbat med beteende och personlighetsbeskrivning av hundar på brukshundklubben och min älskade sambo har varit marsvinsskötare. 
Tyvärr hittade han Lycka död i buren. Älskade, finaste, bästa Lycka... Mitt äldsta marsvin som har hängt med mig sedan jag bodde hemma hos mamma och pappa.
Marsvinet som var allas bästa vän, som lät rädda marsvin ligga nära henne, som putsade flest öron. En helt fantastisk personlighet... 
STOR sorg och många tårar. Vila i frid älskade vän! 


Love birds

2016-09-22 17:39 | 2 kommentarer

lovebirds
Fr.v. Kiwa, Agnes, Q & Remus. Samling vid "matbordet".

lovebirds2

Fina, fina flocken! Remus frodas verkligen - han har säkert gått upp 100 gram och gillar verkligen sin nya roll. Tjejerna trivs de med, inga konstigheter alls. Superhärligt! 


Spa day

2016-09-21 12:35 | 2 kommentarer

Igår var det spa day för Ice och hans polare Arrox. Ice tyckte det var helt okej när vattnet kändes varmt och skönt.

ice ice2



Rapport från utställningen

2016-08-22 17:24 | 0 kommentarer

Det blev en lång, intressant och rolig dag i Landskrona. Finaste Humla flyttade tillbaka till uppfödare Ida och jag hade även med mig Lilla Q, Ruby, Liuwa och Malik som ställdes ut. Resultatmässigt kunde det nästan inte ha gått bättre! Nog för att jag anmält marsvin som jag själv tror mycket på - men att de skulle placera sig som ettor och ta både cert och silverkort i alla klasser de ställde upp i hade jag väl aldrig kunnat tro! En mycket stolt matte fick dessutom med sig en BIS pet 4- och en BIS pet 3-rosett. Wow alltså, men så är de ju också fantastiska, mina kära små grisar  .

Dagen till ära fick jag även prova på att vara domare på vårt egna inofficiella klubbmästerskap. Det var roligt och lärorikt, men svåååårt! Nej, domaruppdrag är nog inget för mig, men jag uppskattade alla vänliga och tålmodiga utställare som var framme med sina fina djur. Underbart att se så välskötta och välmående grisar!


Mot Landskrona

2016-08-19 15:26 | 0 kommentarer

Så var det åter igen dags för utställning! Denna gång är vi "hemma" i Landskrona igen och jag ska både döma (inoff. klubbmästerskap) och ställa ut. Några utställningsförberedelser har jag haft svårt att hinna med, så hela gänget kommer tyvärr inte följa med. Vi får väl se hur det går imorgon. 

S. Malik och S. Liuwa ska i alla fall göra debut i petklass. Högst förhoppningar har jag nog på Malik (om hans körtel baktill blir ren någon gång), som blev kvar i uppfödningen efter att han lyckats charmat mig till förfall. Rent avelsmässigt behövde jag verkligen inte en ny hane, men vad gör man när man blir förtrollad av en söt bomullstuss med underbara geléhallon till ögon!   Jovars, Malik vet hur man gör för att nästla sig in i ett armt mattehjärta. Han har korta, flygiga öron, kanske lite för små ögon och liknar mest en grisbjörn av något slag med sin breda nos - men ack vad söt han är! Särskilt när han förväntansfullt ställer sig på burkanten och vädrar i luften så att de korta öronen står rätt upp i luften. Jag kan inte ens gå förbi honom utan att stanna till och prata lite grisbjörnska med honom, hehe!   Äh, det blir nog en fin herre av honom med, personlighet och kropp har han i alla fall massor av!

Så var det den där Liuwa. Uppfödningens förstfödda och hett efterlängtade lemon (tillsammans med systern Lopé, som tyvärr inte klarade sig). Liuwa har allt det där utseendemässiga, nåja, förutom att hon är ett mellanting mellan Am crested och Eng crested med sin vita plym i cresten, men är en liten terrorist i temperamentet. Dotter till Queen of Everything, miss Chioma, har hon ju fötts med viss pondus och när hon som liten, yttepytte leveransklar bebis skulle byta flock att växa i, försökte hon direkt sätta de ganska mycket äldre och större honorna på plats. Det gick ju så där. Till slut fick jag flytta in henne till kastraten Konrad och unga fröken Ruby, där hon faktiskt fick nöja sig med att vara just bebis och inte tidernas yngsta envåldshärskarinna. Det har fungerat fantastiskt, så förhoppningsvis blir det en mer redig dam av henne, än den hon hade kunnat bli med andra förutsättningar. Men åter till Liuwas terroristbenägenhet: hon vill alltså genom våld, om än ganska harmlöst sådant, eller förstörelse av klädesplagg, försöka sätta skräck i sin matte. Detta har skett de senaste veckorna när jag har velat fila trampdynor eller klor, eller för den delen bara försökt klappa damen när hon sitter i knät. Men marsvinsterrorism biter inte på denna matten. Under ett skenanfall av mattes kofta blev Liuwa mäkta förvånad när det istället stoppades in paprika i den skära lilla munnen. Ibland möts elakheter bäst med kärlek och jag tror Liuwa börjar hålla med.            


Veterinärbesök med Puh

2016-08-18 13:17 | 0 kommentarer

puh3Det verkar inte vara lätt att bli gammal, oavsett om man är människa eller marsvin. Gamla, fina Puh har varit en förhållandesvis frisk dam under alla sina år. Hon är en Teddy och har i perioder haft problem med huden, så även precis just nu efter en varm sommar, men det har gått att stävja med badning och jag har misstänkt att hon kanske har börjat få äggstockscystor. Jag har haft lite extra koll på henne de senaste månaderna, då hon även har börjat bli lite stel och klorna får man sedan länge klippa i nya vinklar eftersom tårna har blivit krokiga. Trots detta har jag varje dag mötts av en pigg dam med bra aptit, beständig vikt och livlig personlighet och det är det jag har gått efter, hur hon verkar må.

Det är ibland mycket svårt att bestämma "när det är dags" för ett djur att värdigt få avsluta sina dagar. När blir ålderskrämporna för mycket och för jobbiga för ett gammalt marsvin som fortfarande har den där glimten i ögat? För Puhs del blev det idag. Veterinären kunde mycket väl konstatera något i magen, möjligtvis äggstockscysta, minskad muskulatur i bakdelen och dessutom att hon kanske hade drabbats av artros i sina leder. Plötsligt kände jag mig mer klartänkt, för trots att Puh inte förlorat sin livsglädje, kunde det röra sig om en dag, en vecka, eller någon månad innan det skulle ha blivit värre. Bättre att lugnt få somna in utan svåra smärtor. Bättre att få somna in trygg och varm i mattes famn.

Sov gott, fina, fantastiskt underbara Puh!   

 


Lugnt på höfronten ett tag till

2016-08-17 20:16 | 0 kommentarer

hobilenSå här har det sett ut de senaste höhämtningarna... Yes, det följer ett pass dammsugning efteråt  ! Man får även tömma skor och underkläder! 

Höhämtning brukar vara ett projekt i sig! Förr var det en helgsyssla som lätt kunde sluka en 5-6 timmar, beroende på hur långt borta bonden bodde, om man körde med släp och/eller tog två varv med bilen...

Jag minns särskilt en gång (eller ja, det blev flera gånger i följd efter den där första gången) då jag hade fått låna pappas firmabil, en Mercedes Vito och ringde på en annons storbalar om 120 kg stycket. "Vad praktiskt", tänkte jag! Jag fick måtten på balen och insåg att den precis skulle passa i lastutrymmet, men glömde dessvärre helt tänka kring hela biten "hur"... Sagt och gjort. Vi kom dit och bonden kom ut och kliade sig fundersamt i huvudet. Sedan försvann han in i en enorm maskinhall och kom utkörandes med en rätt maffig traktor, försedd med en stor grip som han resolut spetsade balen med. Med stor precision och som om det vore den enklaste sak i världen, styrde han in den i bilen och tog sedan betalt, lite i förbifarten så där. Allt medan jag och resesällskapet utbytte ögonkast och flinade imponerat. Han fick en high five innan vi åkte hem igen  !


Höstens projekt lila

2016-08-16 15:41 | 0 kommentarer

Tyvärr blev det inga kullar på Selima, Ritva eller Lo. Samtliga blev aldrig dräktiga med min dåvarande avelshane, vart efter de blev för gamla och/eller tappade kondition, för att jag skulle våga prova igen. Tillsammans med min finaste Valenzia som dog med sina bebisar i magen har alltså fyra toppenfina och härliga, unga lila honor gått ur avel på väldigt kort tid. Ironiskt nog är jag åter tillbaka i ett läge där jag har fler avelshanar än honor, något som nästan alltid varit fallet här hemma (jag och min förkärlek till sociala marsvinshanar  ), men lyckligtvis känns det som helt rätt beslut. Den rätt kassa avelshanen fick istället bli en rätt bra kastrat och jag tror inte att han misstycker det minsta, för nu får han bo med tjejer på heltid  . Allt gott trots allt. 

Två lila honor där avelsambition ännu finns kvar utvärderas just nu. Båda två får mycket höga "skattningspoäng" på kropp, fitness, huvud och teckning. Önskar lite mer tillgänglighet och orädsla hos båda - vilket jag kommer titta närmre på under den närmsta tiden enligt metoden ökad andel kel-och-äta-persilja-i-knät-tid  . Jag tror att det blir alldeles utmärkt. Den lyckliga hanen blir i så fall Remus, om allt fortskrider enligt planerna; son till Bamse och Raiya, fjärde generationen jag har ägt om man tittar på hans mors sida. Eftersom mamma Raiya är lila är det 50% chans till svart och lika stor chans till lila. Framförallt hoppas jag så klart på komplikationsfria kullar med friska, levnadskraftiga bebisar och starka mammor.  

Jag har även min stjärna Lilla Q, som utvecklats i en rasande takt till en mycket trevlig hona med höga poäng på alla mina kriterier. Hon ska följa med till Landskrona på lördag, men sedan blir det hög tid att låta henne dejta. Även till henne har jag tänkt Remus, men kanske blir det en Bamse istället. Jag har inte riktigt lyckats bestämma mig ännu...                


Mer tråkigt

2016-07-19 11:31 | 2 kommentarer

Tyvärr verkar vi gå mot ännu en katastrofkull då Valenzia, idag gången 8 veckor och 3 dagar har tappat aptiten helt. När inte ens gräs eller persilja längre går ner och det blir dags för tvångsmatning av högdräktig hona sjunker både modet och hoppet. Min andra semesterdag känns alltså allt annat än bra.


Saphira's Jupiter Jasper

2016-07-17 15:32 | 0 kommentarer

jasper4 jasper3
Liten börjar bli stor. Ser ut att bli riktigt fin, gillar framförallt att han har fått en ganska ljus creamnyans, men ev blir även chokladteckningen lite ljusare då med. Söt som socker är han i alla fall! 


Vampyrgris...?

2016-06-29 12:24 | 1 kommentarer

qashmir3

...Nej, det är bara Qashmir som äter blåbärssoppa med dåligt bordsskick  !


Höstens och vinterns kullar

2016-06-27 14:39 | 0 kommentarer

Under hösten planeras några riktigt spännande kombinationer för den som är intresserad av black & lilac fox/otter. Då min förra tilltänkta avelshane Qashmir visade sig ha svårt för att bli pappa (och numera är kastrerad) har en ny avelshane flyttat hit. Ziko är en fin lila foxkille med stora, härliga öron, mycket teckning och kritvit mage. De lila lever med andra ord vidare ett tag till hos oss! 

Uppfödningens första röda kull planeras också i vinter. Tilltänkt pappa är unga Izzo som blev Bästa Guide med 89 poäng nu senast i Landskrona och tilltänkt mamma är Flyga, som sitt namn till trots har lugnat ner sig en hel del sedan marsvinsdopet ;). 


Fokusera på allt det bra!

2016-06-23 11:14 | 0 kommentarer

Allt som känns underbart just nu!
* Luiana, lilla tjejen vars nedre framtänder slogs ut och som inte fick några nya tänder, har flyttat till fantastiska Mimmi där hon kommer få den tandvård hon behöver för att få ett fortsatt liv med hög livskvalitet. Herrejösses vad detta värmer mitt hjärta!    

* Mina finaste teddyhanar har flyttat till en ny uppfödare som verkligen har hjärtat på rätt ställe och som kommer ge dem fantastiska liv. Förhoppningsvis blir de även ett tillskott i fortsatt avel. Det känns såå himla bra!

* Humla och hennes fyra bebisar mår bra och är världens härligaste lilla familj. Helt otroligt skönt att bara kunna njuta av dem, helt utan oro. Vad tacksam man känner sig när man varit med om så mycket elände dessförinnan.  

* Mina gamlingar Lycka 6,5 år, Engla 6,5 år, Puh 5,5 år och Peach 5,5 år är bara för härliga. De är allt lite skruttiga alla fyra, men så länge de är pigga och glada får de vara med och jag är otroligt tacksam för varje dag de glatt kommer mig springandes till mötes. Det är så här man vill ha det!

* Qashmir kastrerades i tisdags och läker jättefint. Han är pigg och glad, får just nu en Baytril-tablett om dagen (fördelat på två matningar) som jag smular ner i Proviva Blåbär, för magens skull. Han älskar det och mumsar i sig glatt.   

* Det gick himla bra på utställningen i Landskrona i helgen! Grisarna skötte sig bra, (nåja, Izzo behöver lite mer träning och socialisering, men var även den som åt bäst i sin transport så helt otrygg var han nog inte). Totalt blev det tre cert, ett silverkort och en Bästa Guide-placering.

* SM går av stapeln nästkommande helg. Både jag och sambon åker upp och det ska verkligen bli superkul! 

* Valenzia verkar vara dräktig och hur läskigt detta än må kännas just nu, med alla tråkigheter kring kullarna i år, är jag faktiskt optimistisk och förväntansfull. Valenzia är frisk, vältränad och pigg. Det är många viktiga veckor kvar, men vi håller tummarna för att allt går bra.  


15/6

2016-06-15 13:33 | 0 kommentarer

Hur går man vidare efter att man har förlorat fyra fruktansvärt omtyckta marsvinsmammor och ett antal små bebisar som borde ha haft ett helt liv framför sig? Svaret är att man gör helt enkelt inte det. Det gör ont och det ska göra ont. Slutar det kännas i hjärtat har man distanserat sig från sig själv, sina känslor och från sina djur och det vill jag inte. Jag vill finnas där, nära mina djur och göra vad jag kan för att allt ska bli bra, bli bättre. Det är sjukt tufft, absolut inte det man föreställer sig (men möjligtvis bär med sig i bakhuvudet) när man planerar en kull. Man ser framför sig friska, levnadshungriga och glödande bebisar och stolta mammor som med sina modersinstinkter vet precis hur de ska göra. Det fina med livet - hur det tillverkas, börjas och levs utan någon som helst manual. Det är denna passion jag har, att omges av dessa fantastiska varelser i olika åldrar och livsstadium, att få följa deras liv i sina olika riktningar. Lyckliga, trygga och friska grisar!

Oprah Winfrey sa en gång; "failure is just life trying to move us in another direction" och jag tror att hon har rätt i mitt fall, därför har jag valt att börja minska ner på uppfödningen, den ska bli mer småskalig och på samma gång ge mig ännu mer tid för varje djur. Jag tror det blir bra till slut.


Efter regn kommer solsken?

2016-05-30 19:32 | 2 kommentarer

Mitt i allt tråkigt föddes en kull, där alla överlevde födseln!   Några av dem är tyvärr lite små, men jag håller tummarna för att alla kämpar på med diandet så att de klarar sig. 

Utfallet är tre honor och två hanar, varav minst två ser ut att vara california. Stolt pappa är Saphira's Cassini, Nonself DE white california black och mamma är Humla, Nonself buff california chocolate. 

Man får aldrig sluta tänka positivt! 


Usch.

2016-05-26 10:56 | 2 kommentarer

Så var det åter igen dags att kämpa i motvind. Igår förlorade jag två kullar, en fullgången och en icke-fullgången.

Arizona hade kastat sin kull under natten. Jag möttes av en burrig Arizona som ville äta persilja och gräs, men i slow motion. Hon ser lika illa ut idag och kommer få fortsatt specialomvårdnad.

Efter lunch var det dags för ett återbesök med grisen som jag berättade om i det förra inlägget; lilla 8 veckor gamla Luiana med all livslust en gris kan ha, som fått sina nedre framtänder utslagna. Dålig prognos blev det. Efter 2,5 veckor har fortfarande inte några nya tänder börjat komma upp. Vi ska ge det några veckor till, men som sagt ser det inte bra ut.

Mot slutet av vad som skulle föreställa en arbetsdag, men som i vanlig ordning dessa helvetiska tider blivit en "marsvinsdag", var fokus riktat mot Vanilla. Vanilla hade haft dålig aptit under några dagar innan födseln och trots att jag gjort precis allt för henne fick jag inte igång hennes matlust. När hon födde fanns jag där bredvid henne och då första bebisen kom ut med bakbenen först hjälpte jag henne. Den levde och jag hjälpte till att gnugga den, då nästa bebis redan var på väg. Den tittade på mig och tog in världen omkring sig under en kort, jävligt orättvis minut, sedan blev de vackra, stora ögonen oseende. Nästa bebis tog några enstaka andetag och följde sedan efter sin syster. Resterande två andades aldrig syre överhuvudtaget. Efteråt satt jag bara och stirrade in i en vägg och det är så jag känner idag med; tomhet, meningslöshet, orklöshet. 

Tankarna om hur uppfödningens framtid ser ut dyker åter igen upp i mitt huvud. Marsvinen har varit en stor och enormt viktig del av mitt liv i snart 10 år och jag vill inte bara låta det gå. Samtidigt vet jag inte om jag orkar bearbeta mer sorg. Det är fruktansvärt, groteskt jobbigt just nu. Det lägger sig som ett mörkt täcke över det jag i vanliga fall älskar så mycket och det känns oerhört svårt att uppbåda ny glöd. Jag får fortsätta fundera. 


Slutet - och kanske början.

2016-05-07 12:41 | 0 kommentarer

Imorse stod jag upp till ännu en sjuk gris. Gav CC och extra näring och bokade en veterinärtid. Hon kommer förhoppnings bli bra igen, men det hugger redan i hjärtat. Sedan satte jag mig här och började skriva på detta inlägg. 

Jag älskar mina djur otroligt mycket och därför blir varenda bakslag otroligt hårda för mig - och den senaste tiden har varit hemsk. 
Jag har därför bestämt mig för att minska ner på uppfödningen och endast satsa på mina California och några enstaka rödögda Selfar och black/lilac fox/otter.

Den som är intresserad av att köpa vuxna teddys, selfar/cresteds och foxar, får gärna höra av sig. Jag kommer att ha både vuxna marsvin och avelsdjur till salu till bra hem. Titta in på marsvinens sidor och skicka gärna en förfrågan - alla är så klart inte till salu men det skadar inte att fråga.