aktuellt

Senaste nytt direkt från marsvinsuppfödningen.

I väntans tider...

2015-02-13 14:36 | 0 kommentarer

Inga bebisar än så länge, men det kommer nog att dyka upp små kottar senast i början av nästa vecka, om inte redan i helgen. Det är fantastiskt spännande och i vanlig ordning är det med lite skräckblandad förtjusning som jag tittar till honorna några extra gånger om dagen...

Jag väntar även på att både Salvia och Eidi ska börja brunsta. Salvia ska då få träffa snyggingen Wilmot och göra fina saffronbebisar och Eidi ska dejta Wille, för möjligheten att få californiabebbar i cream, buff och pe white. Dom kommer garanterat att bli något alldeles extra!


Sociala svin och svinprat

2015-02-06 13:43 | 0 kommentarer

Jag pratar mycket med djuren när jag är i deras närhet, ibland berättar jag om min dag och vad jag har gjort och ibland lägger jag pannan i djupa veck och försöker förstå vad lilla pratglada Konrad har att säga, eller Heena, eller Gobian... Jag har många att lyssna på, men lyssnar en stund på varenda en av dem. Det hela kan nog te sig lite märkligt om man inte förstår att det är en del av vår vanliga rutin - marsvinen vet ju mycket väl vem det är som kommer om jag pratar lite rakt ut i luften redan i trappan. Samma effekt blir det inte om min pappa eller bror (som ibland är marsvinsvakter), eller någon annan skulle göra samma sak - vilket kan bli lite småroligt ibland, marsvinen visar ju inte direkt sina bästa sidor vid dessa tillfällen, det blir bara några sporadiska glädjerop från de allra mest sociala och godmodiga grisarna, medan de övriga snarare antar en avvaktande och lite halvt misstänksam approach. Det blir i alla fall ingen glädjeyra som jag själv möts av när jag ska dela ut grönsakerna. Och det är ju inte så konstigt, det är ju bara vi vanligtvis. Marsvin som oftare exponeras för många olika familjemedlemmar och besökare (på ett trevligt sätt) brukar dock bli "duktigare" på det här med att generalisera och att lägga på charmen för vilka som helst. Hur man vill ha det är väl en smaksak, men jag kan ju tycka att det sistnämnda har många fördelar, inte minst i veterinärsammanhang. Något att tänka på - och som jag själv tänker på inför framtidens marsvinsrumsskapande ;)


Nedräkningen har börjat

2015-02-05 12:00

Än så länge är allt bra med mina dräktiga honor och nu börjar nedräkningen på riktigt känns det som. Inom två veckor borde första kullen vara här och sedan kommer det dimpa ner ljuvliga bebisar med jämna mellanrum hela våren. Jag hoppas verkligen att allt kommer att gå bra och att mammor och bebisar får må helt fantastiskt bra, det är absolut viktigast. Önskning nummer två, om man får vara så fräck, är att jag skulle vilja spara en unge ur varje kull, företrädesvis honor. Där kommer vi in på önskning tre; det hade gärna fått vara honor som är mångsidiga och som kanske kan bli nya utställningsstjärnor lite längre fram och som själva kan ta över "stafettpinnen" från sina mammor så småningom.   

Skugga kommer vara först ut; Skugga som faktiskt har blivit mycket lugnare och varligare i sin dräktiga version. Vid vägningen häromdagen kunde jag konstatera en viktuppgång på 260 gram och det känns bra. Mer kommer det bli, för det är verkligen på slutet av dräktigheten som mest händer, rent fysiskt. Skugga har än så länge inte varit särskilt svår att ta hand om - hon slukar alla slags grönsaker, äter ordentligt av sitt hö och vet var matskålen står om hon behöver fylla på med lite kraftfoder till sötaste bebismagen. Gissar på tre bebisar, med det återstår att se vad storken kommer med.

Raiya är näste gris till förlossning och hon har ju varit stor i en vecka redan tycker jag det känns som... Här snackar vi rejäl bebismage och då beräknar jag ändå att hon har ungefär två veckor kvar. Det kommer bli en mage som sällan skådats! Raiya bor för säkerhets skull i en stor bur (200x60 cm) med endast en kompis för att hon ska känna sig riktigt bekväm och få rejält med motion. Det tycker jag att hon lyckas bra med - hon är förvånansvärt smidig, sin stora mage till trots. Jag är även nöjd med hennes muskelmassa, hon känns stark och det är ett gott tecken. Hur många bebisar som kan tänkas gömma sig i Raiya-magen är något att klura på, men jag hoppas att det inte är för många utan kanske en 'fantastic four'. 

Dalia kommer få sin kull som nummer tre och även det blir en spännande kull. Det blir väldigt nära släktingar till Heena och hon har ju utvecklats till en kanontrevlig liten tjej, så det bådar verkligen gott. Dalia själv är en helt fantastisk gris - om jag bara hade fått välja att behålla några få grisar ur mitt gäng hade hon varit ett självklart val. Jag tror inte att Dalia får en stor kull, det blir nog en stabil duo!

Vad som också är lite spännande är att både Nita och Vega har börjat gå upp i vikt ganska stabilt (faktiskt med 100 gram/gris). Om det är för att de numera bor lite mindre (tillsammans med sina båda gentlemän) och har mindre konkurrens om matskålarna eller om det faktiskt även är på grund av begynnande dräktighet låter jag vara osagt, men det ser helt klart intressant ut. Killarna ska snart få flytta ut därifrån och då får Nita hoppa tillbaka till sin gamla flock, medan Vega får bo hos tanterna i den andra flockburen.


Chioma parad med Freaky.

2015-01-30 20:24 | 1 kommentarer

Det visade sig att tajmingen landade närmast perfekt med Freakys och Chiomas ihopsättning för två dagar sedan. Idag kom nämligen Chioma i brunst och allt såg ut att gå bra för dem båda. Förhoppningsvis tar det sig och i så fall väntas bebisar med eller utan californiateckning i början av april! :)


Ännu en stjärna på himlen

2015-01-29 13:55 | 0 kommentarer

Idag har världens finaste lilla Citrin somnat in, strax 5 år gammal. Citrin har bott här sedan hon var 5 veckor gammal och tillhörde den skara som jag brukar tänka som "orginalgänget" från uppfödningens yngre dagar. Citrin var en liten tjej som alltid var pigg och frisk, men som hade svårt att behålla kroppsmassa trots extrahjälp på sina äldre dagar. Sov gott min gråa skatt! 

Citrin från liten till stor:

Citrin  
Citrin
Citrin & Kiara
Citrin
Citrin
Citrin
Citrin
Citrin
Citrin

Kategori: Änglar

Första californiakullen på G

2015-01-27 10:48 | 0 kommentarer

Det har inte varit helt lätt att hitta någon brunst på Chioma. Jag har lyckats bli för sen varje gång och har haft henne uppe precis när brunsten börjat avta och då har ju hane inte varit speciellt intressant om man säger så. Stackars Emil som är så from och snäll. Nej, tankar om ihopsättning har väl istället börjat locka allt mer. Eftersom Emil har det så bra med Epic, känns det tråkigt att sära på dem för en ynka parning, så istället har jag sneglat lite på min californiahane Freaky, som nyss har blivit ensam efter att förra burkompisen flyttat till ett nytt hem. Freaky är CuMa (hälften Cuy) och är snabb och intensiv i alla reaktioner (han är snabb på allt faktiskt, både att springa ifrån och på att komma fram om han blir nyfiken). Just den där nyfikenheten känns väldigt lovande. Chioma är väldigt tuff av sig, det är ingen tjej som någon av de andra kan sätta sig på om man säger så, men hon är å andra sidan även väldigt orädd, framåt och liksom... cool. En lirare, helt klart!

Freaky och Chioma ska alltså få dejta i några veckor framöver och om allt går som det ska kommer Saphira's första californiabebisar att titta fram senare i vår. Om jag tänker rätt blir det förmodligen bebisar i färgen DE golden och om det blir californiabebisar kan de få teckning i både svart och choklad. Det blir nog inte helt dumt hoppas jag! ;) 


Lite vad som hänt under veckan.

2015-01-25 12:16 | 2 kommentarer

Tiden bara försvinner ibland! Det är ju dock en väldigt positiv företeelse när man väntar på efterlängtade marsvinskullar som tar god tid på sig att "bakas färdiga" :).

I början av veckan kunde jag konstatera att Skugga är dräktig, sannolikt med cirka 3 veckor kvar av dräktigheten, om man räknar från idag. Hon har ganska nätt mage än så länge, men så är ju inte hennes dräktighet framskriden till "magexploderingsskedet" ännu, då man tror att den dräktiga honan ska spricka likt en ballong. Hon har i alla fall god aptit på all mat och verkar trivas bra tillsammans med Merida och Vanessa som hon delar "lägenhet" med. Det blir en riktigt spännande kull, längtar faktiskt enormt mycket efter nya bebisar nu!

Mot slutet av arbetsveckan kunde jag även känna små, försiktiga sparkar i Raiyas lite mer tilltagna mage. Hon har definitivt också smått på gång, mitt enda orosmoln här är de slående likheterna mellan hennes dräktighet och hennes mormors dräktighet - som slutade i hela 7 stora bebisar. Raiya är visserligen byggd väldigt sunt, hon har alltid haft god muskulatur runt om och bär sig fint. Det är säkert bara jag som nojar! ;) Raiya kommer att få sina bebisar i samma bur som Vienna, som antagligen inte är alls så långt gången som henne om hon ens är dräktig överhuvudtaget. Förhoppningsvis blir det väldigt bra. 

Så blev det lördag och utställning i Landskrona. Jag har väl tagit över kassöruppgifterna så gott som helt vid detta laget och hade därför en hel att tänka på både innan, under och efter utställningen - men det gick över förväntan ändå tycker jag. Det känns bra att kunna bidra med något till de få i föreningen som ständigt får dra de tunga lasset. Med mig denna gång hade jag bara Gambia, min egenuppfödda saffrontjej, som jag dagen innan tänkte lämna hemma trots allt. Kunde själv känna att hon saknade lite massa och behöver mer tid på sig att utvecklas, men tänkte att det samtidigt kunde vara lite bra träning för henne och dessutom kul att få en bedömning ändå. Lena Tysk var domare på seniorkorthåren och var den som fick ge sitt utlåtande. Lena tog sig tiden att berätta lite kort om de visade djurens bra och mindre bra sidor och det var riktigt givande! Kul och konstruktivt! Gambia landade på 87 poäng och det tycker jag väl inte är så dåligt med tanke på sin 'litenhet'. Kommentaren och poängsättningen ang topp- och underfärgen var i alla fall lovande. Värt att nämna sist men inte minst är så klart att Gambia skötte sig alldeles utmärkt och tog det hela väldigt bra - det är alltid viktigast!

Nu börjar mina studier igen, vilket innebär att jag arbetar 75% och pluggar 50%. Vi får se hur mycket jag orkar hålla igång bloggen. Nya ihopsättningar kommer ske inom kort så det får jag ju försöka rapportera i alla fall :)


Wille

2015-01-08 11:54 | 4 kommentarer

wille2
Wille börjar bli en stor, fin pojke nu. Det har varit väldigt intressant att följa californiateckningens utveckling under tiden han har vuxit upp; från att ha varit nästintill obefintligt tecknad har han fått allt mörkare och mörkare öron, tassar och nos. Han är en riktig snygging helt klart! Dessutom väldigt nyfiken och busig av sig. Absolut ett spännande tillskott i ett väldigt spännande projekt!


RIP Cotopaxi

2014-12-29 21:05 | 3 kommentarer

CotopaxiCotopaxiCotopaxiCotopaxiCotopaxi

För alltid högt älskad . Sov gott vännen...


God jul och gott nytt år!

2014-12-29 11:44 | 0 kommentarer

Jag ligger lite efter i mailinkorgen just nu! Ni som väntar på svar - det kommer förhoppningsvis under dagen! :)

God Jul och Gott Nytt År alla marsvinsvänner!


Marsvinsromantik

2014-12-19 16:24 | 0 kommentarer

Tyvärr visade det sig idag att Dalia inte alls hade blivit dräktig med Pompei som jag verkligen hade trott och hoppats på. Han var nog lite väl snäll tror jag faktiskt, snällare och frommare gris får man nämligen leta efter. Dalia fick istället dejta lite mer vana Wilmot som har varit med förr så att säga. Wilmot tog sig an sitt uppdrag med stort engagemang och det såg ut att gå riktigt bra; Dalia lät sig absolut charmas och tyckte nog att han var ett bra partnerval. Om allt går som planerat kommer karamellerna med storken om 10 låååånga veckor.

På Lincoln- och tösabitfronten har absolut "vardagsromantiken" börjat ebba ut. Visst trivs han alldeles ypperligt med sina fruar, kanske till och med lite för bra, för när jag spanar in dem tycks han alltid ligga utfläkt som en kung med bakbenen ordentligt utsträckta i någon extra mysig tillplattad höhög medan tjejerna snällt får gå runt honom. Kanske är det redan klappat och klart för alla tre, eller så är han bara klok nog att spara på krafterna till det verkligen gäller. To be continued...



Dejting på G!

2014-12-05 11:34 | 0 kommentarer

Idag flyttade Lincoln ihop med Skugga, Vienna och Raiya - han är alltså en väldigt lycklig grisherre just nu som får dejta tre tjejer samtidigt. Lite Bonde Söker Fru över det hela faktiskt. ;)

Nu kommer den lilla gruppen att få bo tillsammans i ca 5-6 veckor och förhoppningsvis kommer det så småningom att resultera i tre fina kullar. Skugga kommer efter de här veckorna att få flytta in i en mindre, väldigt lugn och trygg hongrupp som bor i en av "lägenheterna" och Raiya kommer antagligen att få ett liknande boende. Vienna däremot kommer att få flytta tillbaka till den flock hon har bott i den senaste tiden. Jag vill inte ha dräktiga honor i samma flock eftersom de kan vara olika långt gångna och dra igång varandras födslar när det börjar bli dags. Kommer två kullar ungefär samtidigt funderar jag dock på att låta mammorna få dela en bur - ibland kan de hjälpa varandra med ungarna och det kan ju vara en fördel både för dem och för ungarna. 


Fuzzy

2014-12-02 13:36 | 0 kommentarer

fuzzy2fuzzy

Duetten's Barbara "Fuzzy" är med matte på kontoret. Bästa kelet får man så klart med huvudet gömt i armvecket! ;)


Critical Care Fine Grind

2014-12-02 11:03 | 0 kommentarer

När ett marsvin slutar äta blir läget i allra högsta grad akut - ett marsvin är gjort för att äta i omgångar under hela dygnet och behöver sin fiberrika kost för att hålla igång mag- och tarmsystemet optimalt. Jag rekommenderar därför att man alltid har Critical Care hemma, ett finmalt återhämtningsfoder som innehåller precis det som är viktigt för ett marsvin att få i sig. På så vis kan man agera fort på egen hand oavsett tidpunkt på dygnet om marsvinet skulle sluta äta på egen hand. 

fine-grind-for-new-site11889_Oxbow_Critical_Care_Apple_Banana_141_gram_191-7Bir4FNL._SY355_
Critical Care Fine Grind, Critical Care med smak av äpple och banan och orginalet Critical Care. Köp hem något av det!

Den nyaste medlemmen i Critical Care-familjen heter Critical Care Fine Grind och är nästan helt pulveriserat till konsistensen, vilket gör den betydligt enklare att ge i spruta utan nål (alltid upplöst i vatten) till ett matvägrande och kanske inte så samarbetsvilligt marsvin. Jag har provat den till en av mina sjuklingar och är än så länge väldigt imponerad.

I fortsättningen kommer jag alltid att ha både Critical Fine Grind och det vanliga Critical Care hemma till mina marsvin. Fine Grind till de som totalmatvägrar eller mycket snabbt behöver få i sig näringen och vanligt Critical Care till marsvin som börjat återhämta sig och som låter sig matas.

Du kan köpa Critical Care Fine Grind i följande butiker:
www.animail.se
www.vetzoo.se
www.gnagarboden.se
Hos den välsorterade veterinären.

Kategori: Tips

Heenas familj

2014-11-27 11:06 | 0 kommentarer

IMG_0324Fr.v. Eidi, Heena och Dalias nos.

Heena (nu 170 gram stor) har kommit in i flocken riktigt bra och är faktiskt en liten prinsessa i gruppen. Det är oerhört intressant att se hur marsvinen utvecklar olika roller i gruppen när det tillkommer en eller flera bebisar. I just detta fallet är det kanske till och med lite extra intressant eftersom alla är avkommor till Bazinga och där med halvsystrar. Dalia, som är äldst av systrarna är ganska beskyddande av lilla Heena faktiskt. När jag städade deras bur häromdagen sökte hon hela tiden sig aktivt till Heena för att sätta sig framför henne. Dalia ska kanske själv bli mamma om sex veckor och jag vet inte hur tidigt "dräktighetshormonerna" aktiveras, men i vilket fall som helst blir hon nog en bra mamma skulle jag tro. Mellansystrarna Eidi och Lumi har också fått vars en roll. Eidi är oftast väldigt tålig och snäll och låter sig vara Heenas kroppsvärmare då och då (som synes på bilden) och Lumi har blivit den som uppfostrar lilla Heena. Det kan se ganska brutalt ut emellanåt, men det fyller säkert någon funktion. Ordning och reda. Mamma Bazinga är så klart även närvarande, trygg, ompysslande och så fantastisk som en marsvinsmamma bara kan bli. 


Första bilderna på Heena

2014-11-25 12:01 | 3 kommentarer

IMG_0313 IMG_0316

Som synes får hon knappt plats i min hand ens en gång. En riktig liten knubbis! Rättelse från igår: hon är antagligen Self buff och inte cream. Ljuuuuuuvlig eller vad!?

Kategori: Bebisar

Bazingas bamsebebis!

2014-11-24 10:59 | 4 kommentarer

Idag, på dygn 71 och för bara några minuter sedan, fick Bazinga äntligen sin efterlängtade kull! Jag smög bort för att kolla till henne och precis just då började hon få värkar. Strax hade en gigantisk bebis blivit född och duktiga Bazinga gjorde allt för att få igång den. Till en början var den alldeles livlös och gav inte ifrån sig några livstecken alls, men Bazinga gav inte upp och snart kunde jag se hur den lite förvånade bebisen gjorde sin första blinkning i livet. I det ögonblicket visste jag att Bazinga skulle klara det hur bra som helst. En känsla av total lycka och lättnad spred sig i kroppen. Iiiiiiiiih!

Uppdatering: Det blev bara en dundersöt bjässe till bebis. En Self (mest troligt cream) hona på hela 159 gram! Är inte helt säker, men tror att detta kan vara uppfödningens största, levande bebis. Mor och dotter ser ut att må bra och matte har självklart och traditionsenligt försett flocken med gratulationspaprika! :)  

Kategori: Bebisar, I väntans tider

Snart vankas Bazingas!

2014-11-10 21:02 | 3 kommentarer

Om mindre än två veckor kommer en ny kull små Bazinga-bebisar här hos oss! Jag är, som säkert är förståligt med tanke på årets enorma otur, riktigt spänd faktiskt. Jag bara hoppas att Bazinga får fortsätta må som hon gör nu - vilket är bra - och att även bebisarna har det bra i magen. De får gärna ha lite storlek med; små, svaga bebisar har jag haft alldeles för många av det här året. Bazinga kommer att föda sina bebisar i sin våning på 200x60 cm där hennes döttrar Dalia, Eidi och Lumi också bor - det blir med andra ord tredje Bazinga-gänget som kommer i med denna kull. Bazinga har alltid varit en otroligt duktig mamma och den lilla gruppen är väldigt sammansvetsad och harmonisk, så om allt går bra kommer de att växa upp på bästa tänkbara sätt. 

Den uppmärksamma har även sett att 2015's preliminära kullplanering nu ligger uppe under "Planerade kullar". Jag tror där kan bli någon kull mer eller mindre utöver de som jag har skrivit upp där - det får vi se när det närmar sig. Det är även möjligt att jag ändrar om lite om jag tycker mig hitta bättre 'matchningar'. Årets största händelse kommer bli california-kullarna som jag ser mycket fram emot! Om allt går enligt planen kommer uppfödningen att satsa mycket på dessa i framtiden - det känns som en riktig Saphira-ras och som att jag verkligen har hittat rätt. 


Kort uppdatering

2014-10-23 13:41 | 0 kommentarer

Tiden bara springer iväg när man har mycket att göra. Just nu är jag ordentligt överbelastad med både jobb och egna åtaganden.

På marsvinsfronten har det inte hänt allt för mycket. Tyvärr blev inte Skugga dräktig med gamle Gus, en risk som jag visste fanns. Vi får prova med fina herr Lincoln istället. Bazinga går snart in på vecka 6, så där finns fortfarande "hopp" om bebisar. Troligen blir det sista kullen för i år, för skulle fler kullar bakas nu kommer det krocka med nyår och det ger inte precis rätt förutsättningar. Det får bli januari/februari-bebisar istället.


Pappersarbete...

2014-09-30 11:49 | 1 kommentarer

...görs bäst med gris i knät!

gambia gambia2


Saphira's Eidi

2014-09-22 00:01 | 0 kommentarer

eidi3



Bebisrapport 4

2014-09-15 20:40 | 2 kommentarer

Jag har varit så fruktansvärt ledsen och kanske framförallt arg de senaste dagarna. Mellan två matningar, samma torsdag som jag skrev föregående bebisrapport, hade Nemo gett upp och somnat in. Diarré på en liten bebis är utan tvekan ett förödande nederlag och jag är så förtvivlad att jag inte kunde hjälpa honom. Det kändes så nära. Stackars lilla Merida satt bredvid hans kalla kropp och visste varken ut eller in. När jag tog bort honom sprang hon omkring och visste inte var hon skulle ta vägen - hjärtekrossande... 

Några dagar har gått och lilla Merida fortsätter lyckligtvis att gå upp i vikt. Hon har en bit kvar innan jag kan känna mig helt lugn, men har åtminstone passerat det där "magiska" 100-gramsstrecket. Lyckligtvis verkar hon även ha hämtat sig från att ha förlorat sin bror och har bondat lite mer med sina lite större systrar. Det känns hoppfullt just nu...


Bebisrapport 3

2014-09-11 15:25 | 2 kommentarer

Både positivt och negativt på bebisfronten. Lilla Nemo har tappat i vikt och är fortfarande inte riktigt bra i magen. Han vill fortfarande äta lyckligtvis och får så klart så mycket mjölk han vill. Alla förök att stabilisera magen har än så länge varit tämligen fruktlösa och det är extremt #@!&%# frustrerande! Både jag och Nemo har verkligen gett allt, han har fått mat varannan-var tredje timme dygnet runt i över en vecka och jag kan ju se vilka fina framsteg han har gjort - inte minst med benen som verkar vara helt bra nu. Bara den här envisheten att vilja äta fastän magen känns dålig och konstig tyder på en väldigt speciell, stark personlighet. Ett marsvin som inte mår bra vill i regel inte samarbeta alls kring mat. Skulle vi förlora kampen nu skulle jag verkligen bli helt förkrossad. Han är en sådan kämpe och förtjänar bara det bästa som livet kan erbjuda. Bara att bita ihop och kriga vidare! Trötthet är ett minne blott när man har något så viktigt att kämpa om.

Resten av gänget är det åtminstone bra fart i! Om inget dramatiskt händer kommer utan tvekan Vanessa och Tiana klara sig. Jag tror och hoppas även att Merida klarar sig. Hon är också en riktig tuffing och har än så länge inte gett mig några bekymmersrynkor (snarare skrattrynkor i så fall).

Men snälla läsare, tänk på Nemo och håll tummar och tår!


Bebisrapport 2

2014-09-09 12:40 | 0 kommentarer

Bakslag på matbebisfronten. Nemo blev plötsligt dålig i magen i natt, ingen uppenbar anledning till varför. Precis som alla andra bebisar har han börjat smaka på annan mat runt omkring honom och precis som sina systrar har han fastnat lite extra för det lättuggade kraftfodret. Kan möjligen vara därför + känslig mage eftersom han handmatas/inte har samma försvar som sina diande systrar? Jag försöker återställa honom så gott jag kan, än så länge har han i alla fall inte tappat vikt och är lika pigg som innan. Merida har än så länge inte drabbats, håller ett getöga på henne. Trött!


Bebisrapport

2014-09-07 15:59

Vegas bebisar mår bra och växer på ordentligt. Tiana (silveragouti) och Vanessa (de white) började snabbt dia och spenderar nu dagarna med att äta och att pinna omkring i buren för att utforska varenda hörn. Riktigt härliga, underbara tjejer!

matbebbarmatbebbar2
Merida och Nemo. Trötta på bild ett och gott sovandes på bild två.

De två andra sötnosarna; Merida och Nemo, har också börjat öka på bra i vikt, men det är tack vare att jag tog mig an dem för några dagar sedan (kombon febersjuk och dunderförkyld matte + bebismatning är dock inte att rekommendera egentligen). Nemo har något konstigt med sina ben och kunde helt enkelt inte följa efter Vega lika bra som de andra bebisarna. Han hade därför inte en chans att komma till att dia på egen hand och skulle inte klara sig om jag inte gjorde något. Under dagarna som gått tycker jag nog att han har blivit mycket bättre i benen och mina förhoppningar är så klart att han ska bli helt bra så småningom. Han har mycket livsvilja och gnista i blicken!

Merida är coolheten själv. När hon försökte dia blev hon gång på gång utkonkurrerad av sina större systrar att hon till slut måste ha slutat försöka, marginalerna blir mindre när bebisarna inte har så mycket vikt redan från första början. Större bebisar med samma mjölktillgång brukar reda sig bättre är min erfarenhet. När jag tog över matningen vägde hon bara 55 gram och var så liten, så liten. Imorse landade hon på 70 gram och är likt sina systrar, väääldigt nyfiken på allt runt omkring henne. Gissa vem som sitter och fnissar sömndrucket under de nattliga matpassen!? ;) Hon är bara farligt charmig! 

Nu hoppas jag bara att det fortsätter i den här riktningen. Imorgon blir bebbsingarna en vecka gamla! :)


En underbar tjej har vandrat vidare

2014-09-03 12:15 | 3 kommentarer

irmelin5

Jag förlorade Irmelin igår... Från att ha varit pigg och glad, drabbades hon plötsligt av diarré av det mest envisa slaget och blev mycket snabbt riktigt dålig. Trots både stöd- och till slut tvångsmatning, gick det inte att rädda henne. Att förlora Irmelin var kanske extra jobbigt, för ett år sedan nappade jag nämligen upp henne från en liten spenslig bebis till en ung, fin, livskraftig och stark hona. Hon var fortfarande min lilla bebis...

Sov nu sött gumman! Kommer aldrig glömma dig.


Vegas bebisar

2014-09-01 23:09 | 2 kommentarer

kull40
kull40_2
kull40_3
kull40_4

Så kom äntligen Vegas efterlängtade bebisar. Tre flickor och en pojke blev det, alla rentvättade och torra när jag upptäckte dem i förmiddags - faktiskt fanns det inte ett enda bevis förutom det uppenbara, bebisarna, på att en födsel ägt rum. Duktiga Vega!

Fruuuuuktansvärt söta är lilla gänget så klart! Med födelsevikter kring 70-75 gram är de inte jättestora, så det går inte att ropa hurra riktigt än. Framförallt de två vita bebisarna (en flicka och en pojke) är lite darriga på benen. Vega har dock redan mycket mjölk och jag satt en stund med Vega och pojken för att hjälpa honom på traven att få i sig lite råmjölk. Hoppas han, liksom de andra, är duktiga på att dia nu! 


Lilacbebisar till november!?

2014-08-27 17:29 | 1 kommentarer

Igår fick jag äntligen till den där parningen mellan Skugga och Gus - som för övrigt är ett riktigt tjusigt par!

Gus har jag numera ganska lång historia med. Han kom till mig som femveckors bebis en väldigt spännande dag i november år 2009. Gus var inte direkt något drömmarsvin sina första år hos mig. När han fyllt två år var han fortfarande ganska spänd och rädd av sig. Sedan hände något plötsligt - han började nyfiket att hänga långt ut på burkanten, tillät sig att sluta ögonen en stund när han blev klappad och började titta på mig med förväntan i blicken istället för förskräckelse. Ibland skojar jag med honom och menar på att det allt tog sin lilla tid för honom innan poletten trillade ner och han upptäckte att jag trots allt var helt okej att ha att göra med - allra helst när jag beväpnar mig med maskrosblad eller persilja så klart! ;) Hade han förstått mig hade han alldeles säkert skjutit fram underkäken och tittat bestämt på mig med sina fina, ibland så talande hallonröda ögon. Han är vad man skulle kunna kalla för "something else", en verkligt uttrycksfull och på ålderns höst - väldigt klok farbror. 

Det kommer att bli en lång och spännande väntan framöver, men om allt vill sig väl kommer alla fjärilar i magen att vara väl värd väntan. Eftersom Gus och Skugga inte riktigt har samma lila nyans undrar jag om ungarna kanske också kommer att variera i färgskalan. Ett mellanting mellan föräldrarna hade faktiskt varit väldigt fint! Sen är det ju så klart alltid lika kul att se små individer bli större och säkrare i sina olika personligheter. Så jag tänker med andra ord glömma året som varit och se positivt på framtiden. Tycker att jag har haft min beskärda del av tråkigheter nu faktiskt...


Inga Irmelin-bebisar

2014-08-24 20:08 | 2 kommentarer

Tyvärr kastade Irmelin sin kull ikväll. Har ingen större erfarenhet av kastade kullar då det bara har hänt mig två eller möjligen tre gånger, men jag antar att det var något som inte riktigt stämde. Hon hade fött tre hyffsat långt utvecklade foster samt ett stenfoster. Kanske var det därför hennes kropp bestämde sig för att det behövde komma ut... Irmelin ser lite trött ut men åt sitt gräs och lite av det hö jag la in, så jag hoppas hon repar sig. Trist som bara den såklart. Mitt hjärta värker för ännu ett par ungar som inte fick uppleva livet. Vilket skitår!