Efter många års planering och avelsarbete ligger mitt uppfödarprefix äntligen i min hand! Yippie :D

Jag sitter och putsar på mina skötselråd som alla marsvinsköpare alltid får med sig när dom köper marsvin av mig. Just nu består det lilla kompendiet av sju A4 sidor och jag tycker att jag har fått med det mesta;

* Kort om marsvinets förväntade livslängd och vad marsvinet är för slags djur.
* Hur viktigt det är med burkompisar.
* Lite om ansvar och om föräldrarnas övergripliga ansvar när barn är inblandade i skötseln.
* Lite om försäkring eller att lägga undan pengar till veterinärkostnader. 
* Om bostaden, vad som ska finnas och inte finnas i buren. Olika burlösningar.
* Vikten av att köpa bra hö.
* Övrigt om grönsaker och ev. kraftfoder.
* Att få hem nya marsvin.
* Vad man kan göra om det börjar bli dålig stämning i buren.
* Kort om avel.
* Marsvinets omvårdnad. Hur man enkelt kan göra en omvårdnadskoll, hur man klipper klor och annat.
* Övergripligt om marsvinets vanligaste ohyror.
* Allmänna varningar och goda råd.
* Tips på bra produkter att ha i sitt marsvinsapotek.
* Tips på bra marsvinsveterinärer.

Men texten blir lite väl långrandig och det saknas bilder som hade kunnat förklara bättre och tydligare. Dessutom skulle jag gärna återpublicera faktasidan jag hade här på hemsidan tidigare, fast i en uppdaterad, bättre version. Jag skulle gärna se att det var samma innehåll på den jag skickar med i "marsvinspaketen" som på hemsidan. Det är alltså bara att jobba på... ;) 

Från och med idag väntar vi förhoppningsvis på nya bebisar lagom till påsk! Trots att jag har många nya marsvin att lära känna och fortfarande pysslar och socialiserar med foxbebisarna varje dag så har bebissuget sakta men säkert börja infinna sig igen. Jag älskar hela processen från att ta väl hand om mina dräktiga honor, till att få se de nya bebisarna komma till jorden, se dem växa upp och socialisera och förbereda dem inför livet och nya hem och att slutligen hitta de mest perfekta hemmen åt dem. Det är ansvarfullt och allvarligt, men jag trivs med det.

De blivande föräldrna är Loriel och nyhämtade Titon. Egentligen väljer jag mycket hellre äldre hanar som jag känner väl och som jag vet har varit friska (har friska linjer) och har bra mentalitet. Men i det här fallet tyckte jag att de positiva sidorna övervägde helt enkelt; Titon har helt andra linjer än Loriel, han har stor potential att bli en riktigt trevlig gris och är väldigt fin och kompletterar Loriel bra. Dessutom vill jag inte att det går för lång tid från Loriels första kull till hennes nästa - och så tror jag väldigt starkt att förutsättningarna från miljön formar bebisarnas temperament mer än deras genetiska arv; Loriel är en väldigt orädd och framåt gris och hennes förra kull blev tack vare henne helt fantastisk.

Så kort och gott fick Loriel och Titon träffas under några timmar medan jag och Caspian, som är Titons burkompis, satt och kelade nere på mitt kontor. När vi kom upp igen var dom "klara" och jag kunde sätta tillbaka Loriel till sina kompisar direkt. Titon fick sitta i en transport medan jag städade deras bur och sedan släppte jag tillbaka killarna, gav dom grönsaker och allt återgick till det vanliga. Det är just detta som kallas för handparning och i dom fallen man kan göra så här är det absolut det bästa tillvägagångssättet enligt mig, främst eftersom det inte innebär några svårigheter för hanen att flytta tillbaka till sin kompis - han slipper konflikter, stress och att sitta ensam om det för stunden inte finns någon hane att para ihop honom med. För honans del tycker jag det är viktigt att hon har självkänsla och lite pondus, hon får inte vara rädd för andra marsvin eller nya miljöer. Hon ska liksom komma in och liksom bara "Tja, vad har ni här för kul saker då...?"

Ett stycke Caspian myser medan matte jobbar. Win win.
(Är han inte väääärldens goaste?!)

Idag kände jag mig lite hängig, seg och trött när jag kom till jobbet. Efter att ha riggat upp datorn, satt igång skrivaren och sorterat lite papper kom jag på att jag ju kunde gå upp till marsvinen en stund. En stund blev snabbt en halvtimme och en halvtimme blev snart en timme... Det var som vanligt bara så rofyllt och skönt att sitta hos dem och få vara med i deras små vardagssysslor. Mestadels befann jag mig hos det nyblivna teddygänget där Lycka har fått befälet. Lycka, Puh och dottern Tyra var snabbt framme och klättrade på mina ben. Sakta men säkert vågade sig även Tundra och Katamia fram. Sist fram var Santika, som annars har verkat vara en ganska nyfiken liten gris. Hon och Tundra turades om att smaka på mina skosnören. När jag till slut kom på mig och gick ner igen kände jag en helt annan sinnesstämning och det var enkelt att ge järnet resten av dagen. Underbara, älskade marsvin.

Teddyhanen GoldenGate Caspian. En hane som har välutvecklad kropp och som verkar vara ganska lugn än så länge.


Julles Santika, en teddyhona i den jättefina färgkombon chocolate/cream/white. Verkar vara lite busig och var snabbt framme och undersökte överallt.


Julles Katamia, tjejen med den lite buttra uppsynen ;) Hon har en imponerande muskulös kropp för att vara en ung tjej på snart 4 månader.


Det här är 4-ever Tundra, en liten marsipangris som bara är så fräck med sina rosa öron, hallonröda ögon och den extra vita fläcken kring nosen och mellan öronen.. Nyfiken och orädd verkar hon också vara :)


Hamilton har jag inte heller visat bild på, han flyttade hit i januari och kommer från Omally's.


Sist ut är Titon, The second von Harlekin, en liten creamhane som är supersöt!

Rubriken till trots, syftar jag alltså inte på bromsspår... ;) Vi har en brun liten rymmare i marsvinsparken(!) Det som inte fick hända och som jag inte trodde skulle hända har alltså hänt. En atletisk chokladprins har hoppat över sin buravgränsning och är nu på fri fot på ett superrörigt loft. Farsan har koll på det mesta med jobbet - men ordning och reda det har han inte. Så denna lilla grabb är på vift bland gamla kartonger med reservdelar, avfuktare som inte är i bruk, högar med olika däck till firmans bilar, kontorsmöbler som är överflödiga, cyklar och annat skit som samlar damm. Om man vill längst in i denna röra bör man helst vara smidig och av modellen mindre... alternativt jävligt envis ;) Man ska både klättra över, under och emellan olika saker. Och medan man klättrar på hinner man se ett brunt streck försvinna till nästa perfekta gömställe.

Nåja, vi har riggat en snäll "marsvinsfälla" åt den intet ont anande rymlingen; en flyttkartong med ett hål i med massor av spån och hö i. Vi hoppas att han ska hitta in i lådan så att man enkelt och smidigt och utan någon onödigt stressande "jakt" kan ta upp honom och göra slut på det i mattes ögon inte så uppskattade äventyret. Marsvin är trots allt inte så försigkomna som man kan tro, så trots alla faror som lurar där ute i röran tror jag faktiskt att han har det väldigt trevligt... ;)

De andra svinen verkar åtminstone tycka allt bättre om loftet och är någorlunda som vanligt numera. Man får glädjas åt varje framsteg ;) Imorgon: Danmarksresa :D 

* Idag fyller min älskade sambo 24 år! Vi har firat litegrann med onyttig lunch och ska åka iväg och handla en present som han själv får välja ut när jag slutat på jobbet :) Grattis älskling!

* Jag har fått halvtidstjänst på mitt jobb och eftersom det fungerar så bra med mina hundar och mitt övriga liv är det väldigt välkommet med lite fler timmar och bättre inkomst. Just nu har jag ju även marsvinen på ovanvåningen, så mellan allt arbete blir det marsvinsgos ;)

* På lördag ska vi till Danmark och hämta några efterlängtade marsvin! Mycket spännande. Dom finns redan presenterade på sidan sedan en tid tillbaka och det handlar om Julles Katamia, Julles Santika, GoldenGate "Caspian", 4-ever Tundra och The second von Harlekin. Därmed har jag grunden färdig till teddyaveln och Self cream/white aveln (som är väldigt småskalig) och på teddysidan är det färdigköpt och några utvalda framtida bebisar ska istället sparas för att köpas in.

 

Marsvinen börjar väl sakta men säkert att vänja sig vid den nya miljön. Jag har aldrig upplevt något liknande, vi har ofta tagit med ett par (eller hela högen) till stugan och då har dom infunnit sig snabbt i den nya miljön. Den här miljön är väl inte lika optimal, loftet befinner sig trots allt i en verkstad där det förekommer en del ljud emellanåt, men åtminstone inga jobbiga eller långvariga ljud, men lite småpyssel.

Jag hoppas, hoppas, hoppas att det blir ännu bättre.

Som ni kanske har sett på min kullplanering är ett par kullar preliminärt strukna. Det beror helt enkelt på att vi inte bor hemma på ett par veckor och om den nuvarande miljön inte är hundra vill jag så klart inte riskera något. Nästa kull anländer i bästa fall i april/maj efter Duetten's Swarowski och Saphira's Valiona. En kull som jag personligen tycker är jättespännande eftersom den är efter två av mina favoriter. Swarowski; den lilla foxen som sakta men säkert har vuxit sig in i mitt hjärta och Valiona som är så otroligt fin och feminin. Kullen efter det blir Loriels andra kull. Den tilltänkta hanen är inte hemkommen än och är inte så gammal, så vi får se om han visar rätt avelskvalitéer och hinner bli mogen för uppgiften. Det är en liten plan i alla fall, så får vi se hur det blir.